Pali-Maj – en mångsidig författare

Närpes hade en författarinna som skrev visor som sjöngs allmänt i trakten och vida omkring under 1800-talet och långt in på 1900-talet. Det var Maria Berg, eller Pali-Maj som hon allmänt kallades. Ännu idag hittar man hennes sånger i diktsamlingar och antologier, till exempel i samlingsverket Nordisk kvinnolitteratur, där hon nämns som ”en intressant kvinna bland de folkliga författarna i Finland”. Enligt Biografiskt lexikon för Finland var hon den mest produktiva och mångsidiga av de finländska kvinnliga författarna vid övergången till 1800-talet, och hon var den första kvinnliga författare i Finland som åtminstone delvis kunde försörja sig på sitt författarskap.

Pali-Maj föddes år 1784 i Pörtom som Maria Johansdotter Uppgård. Hennes föräldrar hade flyttat ut till Pali-gärdet, vilket gav upphov till hennes tilltalsnamn. En minnessten har rests vid Österlandsvägen i Pörtom, vid Pali-gårdarna där hennes föräldrahem fanns.

Vid aderton års ålder började Pali-Maj arbeta som lärarinna vid socknens barnaskolor, mest i Rangsby, Norrnäs, Töjby, Harrström, Taklax, Övermark och Yttermark. I skolstugorna fanns oftast ett litet rum där läraren kunde bo. Hon skrev dikter för sina elever och sjöng dem tillsammans med barnen till någon känd melodi, och hennes dikter blev också på detta sätt kända i byarna.

Många av dikterna handlade om dramatiska händelser i trakten, som ”Visa om tre flickor, som drunknade i Heinijärvi (Hinjärv) träsk, av vilka den ena var hemma från Tuväng eller Höglund och två från Viitaniemi i Korsnäs”. Dikterna kunde också handla om brott, som ”Visa om ett mord, som förövades omkring 1829 på vägen ner till Kamb by i Korsnäs, varefter Anna Träskvik i följd av svartsjuka försåtligen överföll och sargade till döds Anna Greta Kamb”, och ”Visa om Gabriel Karlsson Antfolk från Rangsby, mördad av Karl Kamb i Korsnäs”. I Smeds’ och Ranckens utgivning av Pali-Majs dikter år 1881 förklaras händelsen såhär: Antfolk hade i sjönöd lovat en skänk till Korsnäs kyrka, om Gud skulle hjälpa honom hem. Kamb, som inte haft någon tvist med Antfolk, hade av en skräddare blivit retad mot Rangsbyborna och högg en söndag den från Korsnäs kyrka återvändande storväxte A.

Man kan se dessa dikter som den tidens nyhetsförmedling eller kanske sensationsjournalistik, men de innehåller också en bearbetning av händelserna. Författarinnan funderar kring brott och straff, och hon försöker trösta de anhöriga i deras sorg.

Pali-Maj gjorde också beställningsarbeten, som till exempel Visan om pappersbruket och om fajansfabriken i Granfors i Övermark och Lyckönskan för utgående skepp. För vissa av dessa visor kunde hon få bra betalt.

De vackraste och mest tidlösa av hennes dikter är kanske kärleksdikterna. Hon beskriver både den djupa känslan för den älskade och oron för att mista honom. En vers från dikten Kärleksvisa är exempel på detta:

Var trogen, uppriktig och ärlig, som jag,

så skall jag dig älska till slut,

men om det så är, att du icke det vill,

så säg mig din mening rent ut!

En annan vers från samma dikt visar också på erfarenhet och förståelse av kärlekens väsen:

Att kärleken är både bitter och söt,

det haver väl mången försökt.

Än giver han glädje i hjärta och sinn,

än varder sorgen förökt.

Texten till sången När solen tänder sina strålar eller Pörtomvisan, som den kallas eftersom melodin är upptecknad i Pörtom, brukar också anses vara författad av Pali-Maj. Visan finns emellertid inte med i Smeds’ och Ranckens utgivning, och det är lite osäkert hur det förhåller sig med denna sak.

Då Pali-Maj höll skola i Norrnäs, sällskapade hon med bondesonen Mats Matsson Snickars, och som resultat av detta födde hon en pojke hösten 1814. Mats ville inte åta sig faderskapet utan rusade till skolhuset och utbröt i okvädingsord när han fick veta om graviditeten. Saken behandlades vid flera ting, och Mats dömdes slutligen att betala underhåll till sonen och dessutom till dryga böter. Pali-Maj fick också lite böter, eftersom det var olagligt att föda barn utom äktenskapet.

Senare gifte Pali-Maj sig med den betydligt yngre Matts Berg från Rangsby, och hon fick nu äntligen ett eget hem tillsammans med honom. I äktenskapet föddes fem barn på sex år. Mannen hade tyvärr fallenhet för superi, ekonomin blev lidande och han skaffade sig dessutom en älskarinna. Detta gav Pali-Maj anledning att skriva kraftfulla verser, där hon förbannade både superiet och älskarinnan. Hennes Fyllerivisa kan anses vara en av de första sångerna som varnar för fylleri och talar för nykterhet.

Suparn glas på glas uttömmer.

Kulan het,

drinkarn fet,

fan sin stek berömmer.

Syndarn super, satan skrattar,

skyndar på:

låt då gå!

Han sitt rov högt skattar.

Tänk, vad hustru, barn få lida

för ditt rus,

I ditt hus

med mång’ tårar kvida,

tänka så: nu kommer svinet

som ett as

rys och fas’,

ragland’ av brännvinet.

Tre av Pali-Majs dikter blev publicerade år 1851 i tidningen Ilmarinen, en föregångare till Vasabladet. Redaktören hade också fått en hel mängd andra dikter för publicering, men de förstördes i Vasa brand följande år. En större samling av hennes dikter publicerades först ett tiotal år efter hennes död, då Smeds och Ranckens samling utkom. Det är möjligt att endast en liten del av hennes dikter har bevarats. Pörtom Hembygdsförening utgav Boken Folkdikter av Pali-Maj år 1983. Boken redigerades av Trygve Erikson och innehåller bl.a. Smeds’ och Ranckens samling, samt dessutom några andra dikter som man lyckats finna. Boken kan ännu köpas hos Pörtom Hembygdsförening.

Under sina sista år bodde Pali-Maj i en sidokammare till svärsonens smedja. Hennes dotter Fredrika var gift Bergström i Rangsby. Pali-Majs man hade blivit ihjälslagen i ett bråk med byns ungdomar redan år 1847. Hon höll skola så länge hon orkade, och hon skrev dikter ända upp i hög ålder. Hon dog under ett av hungeråren 1867, 83 år gammal.

En minnessten över Pali-Maj finns i Rangsby vid Övermarkvägen, alldeles nära den plats där hennes sista hem fanns. Texten på stenen är: Här levde, diktade, lärde Pali-Maj, Maria Berg, 1784 – 1867.